Sverige - Migrationsdomstolen, 14 Juni 2011, UM 21121-10

I sin överklagan till Migrationsdomstolen bestrider A att det finns grund för uteslutning. Han framhåller att han i sitt arbete som rådgivare till försvarsministern inte fattat några beslut, utan endast kommit med upplysningar och råd.

Migrationsdomstolen bedömer som Migrationsverket att A haft en sådan framträdande roll inom Saddam Husseins regim att han vid ett återvändande riskerar sådan förföljelse att han är att betrakta som flykting. Frågan som ska prövas av domstolen är därmed om det finns synnerlig anledning att anta att A gjort sig skyldig till sådana brott att han ska uteslutas från att anses som flykting.

Domstolen framhåller att uteslutandegrunderna ska tillämpas restriktivt och att det ska ställas höga beviskrav för att utesluta en skyddsbehövande från rätten till asyl. Migrationsdomstolen refererar i sin bedömning till två domar från EU-domstolen där det slås fast att det inte automatiskt föreligger synnerliga skäl att anta att en person gjort sig skyldig till ett grovt icke-politiskt brott eller begått handlingar som strider mor FN:s syften och grundsatser av den anledning att en person har tillhört en organisation som förts upp på den s.k. terrorlistan och att personen i fråga aktivt stött organisationens väpnade kamp. EU-domstolen framhåller att de individuella omständigheterna i varje enskilt fall måste prövas för att personen ska göras individuellt ansvarig för utförandet av dessa handlingar.

Migrationsdomstolen framhåller att Migrationsverket i sitt beslut endast hänvisat till A:s ställning inom Saddamregimen som grund för uteslutning. Domstolen anser att de handlingar som begicks av denna regim var sådana att de uppfyller rekvisiten för uteslutning från flyktingskap men anser inte att den bevisning som framkommit i målet är tillräcklig för att kunna hålla A individuellt ansvarig för sådana handlingar.