Sverige - Migrationsöverdomstolen, 28 october 2008, UM 2397-08

Beslutande stat:
Sökandes ursprungsland:
Avgörandedatum:
28-10-2008
Målnummer:
UM 2397-08
Annat målnummer::
MIG 2008:42
Court:
Migrationsöverdomstolen
Printer-friendly versionPrinter-friendly versionPDF versionPDF version
Rubrik: 

Förhållandena i Grekland var vid tidpunkten för domen inte sådana att det fanns skäl att inte överföra asylsökanden dit i enlighet med Dublinförordningen.

Fakta: 

Den sökande reste från Irak till Grekland. Han menar att han sedan återvände till Irak och vistades där i tre månader. Detta gör att Grekland inte längre har ansvar för hans asylansökan. Vidare åberopades den bristfälliga asylprocessen i Grekland och den risk han löper att återsändas till Irak. Migrationsverket avslog ansökan och menade att då det inte går att fastställa att han vistats utanför EU i minst tre månader är det fortfarande Grekland som har ansvar för hans asylansökan enligt Dublinförordningens artikel 16.3. Migrationsverket menade vidare att utredningen i målet med tillgänglig landinformation gav stöd för att den sökande skulle få tillgång till en asylprövning i Grekland samt att det inte fanns anledning att anta att han riskerade att sändas vidare till ett land där han riskerade förföljelse. Migrationsdomstolen i Stockholm i dom 16 april 2008 gick på samma linje och avslog överklagandet. I överklagandet till Migrationsöverdomstolen åberopade mannen att förhållandena i Grekland är sådana att han inte kan sändas tillbaka och att det finns humanitära skäl att underlåta en tillämpning av Dublinförordningen.

Beslut och överväganden: 

Migrationsöverdomstolen konstaterade att det krävs starka humanitära skäl för att underlåta att tillämpa Dublinförordningen (se MIG 2007:8 och MIG 2007:32). En medlemsstat kan, enligt undantaget i artikel 3.2, underlåta att tillämpa förordningens ansvarighetskriterier om en medlemsstat bryter mot principen om non-refoulement och inte längre kan räknas som ett säkert land. Domstolen hänvisade här till skyddsgrundsdirektivet s artikel 21.

Migrationsöverdomstolen konstaterade vidare att en utgångspunkt är att alla EU:s medlemsländer både kan och vill leva upp till vad som beslutas inom unionen och att kritik mot ett medlemsland i första hand följs upp av EU-s institutioner. Domstolen slog även fast att Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen utgör hinder mot att verkställa beslut om överföring enligt Dublinförordningen om utlänningen i mottagarlandet riskerar att utsättas för behandling i strid med artikel 3 (med hänvisning till avgörandet i  T.I. mot the United Kingdom). Migrationsverket och migrationsdomstolarna har att försäkra sig om att en överföring enligt Dublinförordningen inte strider mot Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen.

I sin bedömning av huruvida en överföring var möjlig i det föreliggande fallet konstaterade domstolen att det fanns ett omfattande utredningsmaterial avseende förhållandena i Grekland ingivet i målet. Domstolen hänvisade även rättsfall i EG-domstolen; mål C-72/06 och C-130/08 där domstolen uttalats sig om asylprocessen i Grekland. Utifrån detta omfattande material kom Migrationsöverdomstolen fram till att en överföring av mannen enligt Dublinförordningen inte stred  mot principen om non-refoulement och Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Inte heller förelåg tillräckligt starka humanitära skäl för att Dublinförordningen inte skulle tillämpas.

Utfall: 

Migrationsöverdomstolen avslog överklagandet.

Case Law Cited: 

CJEU - C-130/08 Commission v Greece

CJEU - C-72/06 Commission v Greece

Sweden - MIG 2007:32

Sweden - MIG 2007:8