Sverige - Migrationsöverdomstolen, 18 september 2006, UM 122-06

Migrationsöverdomstolen konstaterar i sitt avgörande att UNHCR:s handbok är en viktig rättskälla för förfarandet att fastställa skyddsbehov. Migrationsöverdomstolen fastställer vidare att den som ansöker om uppehållstillstånd initialt har bevisbördan för att de omständigheter som åberopas verkligen stämmer, men att skyldigheten att ta reda på och värdera alla relevanta fakta delas mellan den sökande och utredaren. Enligt UNHCR:s handbok ska en asylsökande som lämnat en trovärdig berättelse ha ”fördel av uppkommet tvivelmål” i fall de åberopade skälen i övrigt är tillräckliga för uppehållstillstånd. Enligt 8 § förvaltningsprocesslagen har rätten ansvar att se till att ett mål blir så utrett som omständigheterna i ärendet kräver.  Migrationsöverdomstolen understryker att dessa principer är särskilt viktiga när skyddsskäl åberopas eftersom besluten är oåterkalleliga och misstag kan leda till att enskilda utsätts för allvarliga människorättskränkningar. Trots att den asylsökande har bevisbördan för sina påståenden och trots att det är en tvåpartsprocess kan alltså domstolen, beroende på omständigheterna, få ett utredningsansvar. Domstolen kan då antingen genomföra ytterligare utredningar eller ge anvisningar till parterna om vilken utredning som behövs. Migrationsöverdomstolen framhåller att det i vissa fall, t.ex. när frågan gäller att fastställa trovärdigheten i en komplex berättelse, kan vara lämpligt för domstolen att ex officio kalla till muntlig förhandling.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att A:s berättelser innehåller flera motsägelsefulla och osannolika uppgifter, vilket gör att han inte kan anses ha fördel av uppkommet tvivelsmål. Å andra sidan, påpekar Migrationsöverdomstolen, har A:s påståenden visst stöd av en dom som ansetts vara äkta. Migrationsverket har genomfört två muntliga utredningar med A och lämnade en noggrann motivering i sitt beslut till varför de inte ansåg A vara trovärdig. Migrationsdomstolen har däremot inte hållit någon muntlig förhandling eller vidtagit någon egen utredningsåtgärd rörande den åberopade egyptiska domen, t.ex. försökt reda ut oklarheterna kring A:s identitet eller få ytterligare information från svenska ambassaden om domens äkthet. Istället har migrationsdomstolen förklarat att de instämmer i Migrationsverkets bedömning utan att ge någon närmare motivering av sitt beslut.

Migrationsöverdomstolen konstaterar, mot bakgrund av att Egypten är känt för omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att A:s berättelse har visst stöd av en dom från den egyptiska säkerhetsdomstolen som kan vara äkta, att migrationsdomstolen inte fullföljt sin utredningsskyldighet. Behovet av ett komplett beslutsunderlag understryks särskilt då A åberopat att han kan komma att utsättas för tortyr.