ECRE is currently working on redeveloping the website. Visitors can still access the database and search for asylum-related judgments up until 2021.
You are here
Home ›Sverige - Migrationsöverdomstolen, 15 Juni 2007, MIG 2007:33
Frågor om behov av asyl eller skydd i övrigt ska prövas noggrant innan frågan om tillstånd enligt bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter eventuellt ska prövas. När en sökande har bedömts ha skyddsskäl mot en särskild del av hemlandet ska bedömningen av om det finns ett internt flyktalternativ ske inom ramen för bestämmelserna om skyddsbehov.
A sökte asyl den 2 augusti 2005. Han är yezid och kurd från Irak. I sin ansökan uppgav han att han aldrig varit politiskt aktiv eller haft några problem med de irakiska myndigheterna. Han var kär i sin kusin och ville gifta sig med henne men kusinens far förbjöd giftermålet. A och kusinen flydde därför till en annan ort där de gifte sig. När kusinens familj fick veta det mördades kusinen av sin bror eftersom hon trotsat familjen. Anledningen till att A flydde till Sverige var att han fruktade att också hans liv var i fara.
Migrationsverket avslog A:s ansökan. De påpekade att A inte tillhör någon av de utsatta grupperna i Irak och att han inte kan betraktas som flykting eftersom de omständigheter han framfört rörande relationen till kusinen inte kan kopplas till någon av konventionsgrunderna, dvs. ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religion eller politisk uppfattning. Migrationsverket påpekade också i sitt beslut att A lämnat olika uppgifter om sin relation till kusinen och om hennes bortgång. A hade till exempel lämnat olika uppgifter om viktiga datum och huruvida han och kusinen gift sig med varandra. Migrationsverket framhöll vidare att A inte kunnat förklara varför han lämnat skilda uppgifter och att det tyder på att han inte talat sanning. Oaktat trovärdighetsbedömningen menade Migrationsverket att det endast är A:s farbror och deras söner som är emot honom och vill döda honom. A har uppgett att han fått hjälp i hemlandet av sin mor och morbror och borde fortfarande ha ett socialt nät i Irak som kan hjälpa och skydda honom mot eventuella hot från farbrodern och dennes söner. Migrationsverket ansåg även att A:s problem skulle kunna lösas genom medling med farbrodern, en metod som inte testats. Det fanns enligt Migrationsverket inte heller något som tyder på att A i mindre utsträckning än andra skulle kunna få ett tillfredställande skydd av de irakiska myndigheterna.
A överklagade beslutet och anförde att han ska betraktas som flykting eftersom han inte kan få skydd emot förföljelse från kvinnans släkt. Han anförde också att förhållandena i Irak är så besvärliga att det inte är möjligt att verkställa avvisningar dit och att det hindret är bestående. A framhöll att familjerna kommer att bestraffa honom enligt sharialagarna för att ha fört bort sin flickvän, även om hon samtyckte. A påpekade att han också kommer att bli utstött från sin egen familj eftersom de annars riskerar att dödas av flickvännens familj. A hävdade också att han är eftersökt av de irakiska myndigheterna och lämnade in handlingar han fått av sin morbror som han inte visste innehållet i eftersom han inte kan läsa.
Migrationsdomstolen ansåg att A:s berättelse var logisk men detaljfattig. De framhöll att A visserligen lämnat olika uppgifter till Migrationsverket men att de ändå bedömer att A är trovärdig eftersom de uppfattat att han berättat något självupplevt. Två handlingar hade lämnats in till migrationsdomstolen, en utfärdad på en polisstation och en annan av en domstol i samma område. Dokumenten var i original och är försedda med namnunderskrifter och stämplar, och innehållet stödde A:s berättelse. Migrationsverket hävdade dock att de inte var äkta. När det gäller polisrapporten var denna daterad före de händelser den relaterar till ska ha inträffat, men migrationsdomstolen ansåg inte att det var tillräckligt för att handlingarna skulle bedömas som falska.
Migrationsdomstolen ansåg inte att A kunde anses vara flykting eftersom han lämnat Irak på grund av en privat konflikt som inte hade med hans tillhörighet till någon samhällsgrupp att göra. A ansågs inte heller vara skyddsbehövande i övrigt eftersom han inte gjort sannolikt att han känner välgrundad fruktan att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Migrationsdomstolen bedömde däremot att det fanns sådana synnerligen ömmande omständigheter att A skulle beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Detta eftersom A inte har någon realistisk möjlighet att flytta till någon annan del av norra Irak då även hans egen familj kommer att ta avstånd från honom för att undgå repressalier.
Migrationsverket överklagade domstolens beslut till Migrationsöverdomstolen och anförde att A lämnat motstridiga uppgifter om väsentliga delar i sin berättelse och vidhöll att de handlingar som lämnats in av A för att styrka sina uppgifter är falska. Migrationsverket framhöll också att A först i migrationsdomstolen uppgett att hans egen familj tagit avstånd från honom och att det därför finns anledning att ifrågasätta uppgiften. Migrationsverket anser att A, om han behöver, kan bosätta sig i en annan del av norra Irak.
Migrationsöverdomstolen höll muntlig förhandling i målet. I sitt avgörande framhåller Migrationsöverdomstolen att regeringen i förarbeten betonat att frågor om behov av asyl eller skydd i övrigt ska prövas noggrant innan frågan om tillstånd enligt bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter eventuellt ska prövas. Migrationsöverdomstolen konstaterar därför att bedömningen av om A riskerar att flickvännens familj söker upp och dödar honom ska göras inom ramen för skyddsbehovsprövningen och inte, såsom migrationsdomstolen gjort, inom ramen för prövningen av om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter.
Migrationsöverdomstolen bedömer att de skäl till uppehållstillstånd som uppgetts av A inte innebär att han är att anse som flykting. När det gäller de två handlingar som lämnats in till domstolen konstaterat Migrationsöverdomstolen att domstolshandlingen, som riktas till andra myndigheter, uppger att A ska gripas men att skälet till detta inte framgår. I polishandlingen anges att A:s flickväns far kommit in på polisstationen och berättat att dottern kidnappats och att fadern ska ha dödat henne. Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att båda handlingarna utgör skriftväxling mellan myndigheter och att sådana normalt är sekretessbelagda för enskilda. På fyra ställen i handlingen från polisstationen är ett datum angivet samtidigt som händelser som ska ha ägt rum ca två månader senare omnämns vid två tillfällen. Mot bakgrund av detta anser Migrationsöverdomstolen att det finns anledning att ifrågasätta handlingarnas äkthet och deras bevisvärde betraktas därför som mycket lågt.
När det gäller bedömningen av trovärdigheten i A:s redogörelse konstaterar Migrationsöverdomstolen att A lämnat motstridiga uppgifter och att han trappat upp sin berättelse under den muntliga förhandlingen hos migrationsdomstolen genom att uppge att även hans egen familj är emot honom och inte kommer att skydda honom. A har vid flera tillfällen uppgett att han är analfabet men i grundutredningen har han uppgett att han gått i skola i två år och i en av de åberopade handlingarna anges att han är affärsman.
Migrationsöverdomstolen anser därför att A inte lyckats göra sin berättelse trovärdig och han har därmed inte gjort sannolikt att han är att anse som skyddsbehövande i övrigt. Vidare gör Migrationsöverdomstolen bedömningen att omständigheterna i målet inte är av sådan undantagskaraktär att uppehållstillstånd kan beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Migrationsöverdomstolen bifaller överklagan och fastställer Migrationsverkets beslut om utvisning.
Sweden - MIG 2007:12
Sweden - MIG 2007:15
Sweden - MIG 2007:9
Sweden - UM 1198-06