Sverige – Migrationsdomstolen, 27 April 2011, UM 20800-10

Migrationsdomstolen framhåller att det från landinformation framkommer att konversion från islam är förbjuden i Iran. Muslimer som nyligen konverterat grips regelbundet och hålls i längre perioder i arrest. Vidare har det skett en gradvis förvärring av situationen för kristna konvertiter i Iran sedan presidentvalet år 2009.

I sitt beslut beaktar domstolen de riktlinjer som UNHCR har utfärdat. I dessa framkommer att rätten till religionsfrihet inkluderar rätten att uttrycka sin tro, individuellt såväl som i grupp, offentligt såväl som privat. Rätten till religiös identitet är så fundamental för identiteten att man inte kan tvinga någon att gömma, ändra eller avstå från sin tro i syfte att undgå förföljelse. Vid bedömningen av om det finns skäl att frukta religionsbaserad förföljelse är trovärdighetsbedömningen central. I den framåtsyftande bedömningen ska det också beaktas om konversionen kommit till hemlandets myndigheters kännedom.

Domstolen ifrågasätter inte trovärdigheten i att A och B avser att leva som kristna vid ett återvändande till Iran. Deras berättelse stämmer överens med landinformation och har varit oförändrad under asylprocessens gång. Oklarheter gäller dock kring frågan om myndigheterna i Iran uppmärksammat A:s och B:s intresse för kristendomen. Inlämnad bevisning ger inte säkert stöd för detta. A och B har enligt domstolen inte heller varit tydliga med vem som grep och misshandlade A samt vem som gjorde husrannsakan. Även den omständigheten att de kunde lämna landet legalt talar emot att de skulle ha uppmärksammats av myndigheterna. Domstolen anser dock inte att det finns anledning att ifrågasätta det anförda händelseförloppet med gripandet, misshandeln, husrannsakan och grannarnas trakasserier. Därför drar de slutsatsen att A och B gjort sannolikt att deras kristna engagemang kommit de iranska myndigheterna till kännedom redan före de lämnade Iran.